fbpx
presternade positivitet rosor

Presterande och positivt tänkande

Under den senaste tiden har jag lagt märke till de många hundra positiva och peppande citat på social media. Jag blir uppmuntrad att tänka positivt, hitta det positiva med mitt liv, satsa på att med en positiv attityd uppfostra mitt barn, och så vidare. Tanken med positivitet är ju självklart positiv, men på något sätt känner jag en liten press av allt detta. Visst är det jag själv som avgör med vilken attityd jag tänker leva mitt liv och hurdant tankesätt jag vill förmedla vidare till mina närmaste, det vill säga vill jag se en halvt uppäten chokladkaka eller vill jag se att det finns en halv chokladkaka kvar. Jag kan aktivt välja att se det goda istället för det onda och jag kan välja att vakna upp på morgonen och se möjligheterna med dagen istället för bristerna.

Trots det att jag till stort sätt håller med om att positivt tänkande och optimism är något vi alla borde sträva till, så är det en del av mig som inte håller med. Själv tycker jag att speciellt social media för tillfället svämmar över med positivt tänkande och uppmuntran till tacksamhet och är lite av den åsikten att för lite och för mycket skämmer allt. Om jag tänker på saken rent ur mitt eget perspektiv så skulle det se ut ungefär så här: Jag börjar min dag med att själv stiga upp på morgonen och göra mig klar inför min arbetsdag. Sedan väcker jag min dotter, som inte kanske är av den åsikten att hon sovit klart. Eller av den åsikten att hon vill ha kläder på till daghemmet heller för den delen. Vi kommer iväg och jag får lämnat dottern på daghemmet, och susar själv iväg på jobb. Arbetsdagen flyter på och det blir sedan dags för mig att avsluta arbetsdagen och hämta dottern från dagis. Vi kanske kör via mataffären. I mataffären finns det en massa intressanta saker att titta på enligt min fyraåring, för det mesta är det intressanta något som vi inte behöver. Vi åker hem och hjälps åt att bära in matgrejerna. I bilen har vi naturligtvis lyssnat på baby shark ungefär tio gånger (och den spelar i mitt huvud för resten av kvällen). Dessutom gillar jag låten. Vi kommer hem och maten ska lagas och ätas. Sedan skall hundarna få komma ut. Hundarna vill inte ut, eftersom det regnar. Jag drar ut hundarna och vi får alla lite frisk luft och motion. Dock i mörkret, eftersom det hunnit bli kväll. Här kan jag säga att under höstens gång har jag förundrat och beundrat ungen, som med högsta iver hoppar i alla vattenpölar och uppmuntrar mig att göra lika. Och jag hoppar, samtidigt som hundarna drar åt sidan, för de vill ju till högsta grad undvika vattenpölar in i det sista. Fjanthundar. Vi kommer hem och vi leker en liten stund, och snart är det dags för kvällsmål och kvällsrutiner. Vid kvällsmålet går vi igenom vad som varit roligt med denna dag och jag berättar hur följande dag i stora drag kommer att se ut. Sedan blir det kvällssysslor och till sist får jag dottern i säng. Vi läser en saga och sjunger några sånger. Jag är själv trött och hoppas på att flickan somnar snabbt.

Sedan har jag tid att koncentrera mig helt på mig själv. Jag plockar undan lite saker och ställer dem på sina rätta platser, hänger upp lite tvätt eller tömmer diskmaskinen. Alternativt slänger jag mig på soffan. Många gånger blir det soffan. Jag funderar på vad jag har kvar att göra ännu under kvällen. Förutom några små hemsysslor så borde jag kolla kläder färdigt till följande dag, ta ut hundarna en snabb sväng ännu, kolla meddelanden från daghemmet och eventuellt fylla i vårdtider som fattas. Sedan vill jag höra av vänner och pojkvän, jobba och brainstorma med mental träning, samt gärna lära mig något nytt från till exempel en bok. Jag gillar mitt liv, egentligen kan jag säga att jag älskar mitt liv. Då jag slängt mig på soffan tar jag naturligtvis fram min telefon och börjar kolla vad som hänt på Facebook och Instagram under dagen. Eller snarare under de senaste timmarna, för jag har minsann kollat in social media redan några gånger under dagen. Jag har ju själv valt vilka sidor jag gillar och vem jag följer, men många gånger ser jag en hel del citat om positivt tänkande eller uppmuntran till att vara tacksam för det mesta. Här vill jag nu säga, att även om jag älskar mitt liv och är otroligt tacksam för alla jag har med mig i mitt liv, så orkar jag inte kanske jämt och ständigt tänka positivt om allting hela tiden. Jag vill ibland med gott samvete ligga på soffan och vara trött och sur för mig själv, helt utan orsak. Jag vill inte vara positiv och framför allt vill jag inte och orkar inte prestera fram en positivitet som ska överskina allting annat. Jag vill ge mig själv tillåtelse till att ha dåliga dagar, så länge jag själv tar ansvaret över det och så länge jag själv väljer när jag surat klart. För att jag i helhet ska må bra behöver jag både positivitet och negativitet. Ingen av dem kan verkligen existera utan den andra.

Jag tror att vi är alla upptagna med våra liv och jag tror att vi kan många gånger hamna i en liten bubbla, där vi lever hektiskt och där vi kanske inte ständigt ser en större helhet. Vi behöver uppmuntran och en liten påminnelse om att se livet från andra perspektiv och en påminnelse om att stanna upp i stunden och tänka på vad vi är tacksamma för och hur lyckliga vi kan skatta oss. Livet ska inte vara en dans på rosor, vi behöver ogräsen också. Men har lika stor rätt att ”njuta” av ogräsen, som vi har att njuta av rosorna, så länge vi i längden huvudsakligen väljer att se rosorna.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *